Jag måste ingenting
Jag måste ingenting. Det ekar i mitt huvud nu men med en helt ny innebörd. Jag har spenderat hela mitt liv tyngd av måsten. Det har känts jobbigt att hela tiden gå runt med alla måsten för inget av de har gett mig glädje. Så fort ett måste har tagits om hand om så dyker direkt ett nytt upp och tar dess plats så att det är en oändlig lista med måsten som konstant gett mig dåligt samvete. Många av måstena har bara funnits där som att de är en absolut sanning att det är något som behöver göras oavsett vad det har för konsekvenser för mig personligen. Så oavsett hur dåligt det har fått mig att må så MÅSTE jag göra det. Det är en sån frihet att kunna släppa alla måsten och sitta nöjd med min kopp te och bara njuta av stunden. För även fast jag försökt så mycket jag bara kan att vara i nuet att njuta av stunden så har mitt huvud varit fullt av dåligt samvete för alla måsten. Det går att ignorera och låtsas som att det inte ligger och gnager där i huvudet men det tar så mycket energi bara av att veta att de finns där.
Du kan släppa alla måsten det är okej. De små måstena som att du måste tvätta kläder för det håller på att ta slut på rena strumpor. Vet du vad, du måste faktiskt inte göra det, det löser sig på något sätt och när du släpper på att du måste göra det då kanske du faktiskt gör det ändå i rena farten och hoppsan så har du rena strumpor igen. Det du behöver släppa är det dåliga samvetet och konstanta gnagandet av att det behöver göras. Inte att du ska ligga platt på golvet och ge upp allt i livet för att du släpper på ett måste. Du kan släppa på de stora svåra måstena också. Om du har en talang för något så hör man ofta att då måste man dela med sig av den. Det tycker inte jag. Släpp det. Du måste ingenting. Du kan använda den talangen eller inte det är helt upp till dig och om det ger dig glädje, men du måste inte. När jag var liten så var jag tidigt duktig på pussel och att lösa problem så redan när jag var extremt liten fick jag höra att jag måste använda den talangen och bli något där det behövs. Det blev en del av min världsbild att allt som jag kunde ge till världen måste jag ge. Jag skulle kunna ha lösningen på alla världens problem men jag tycker ändå inte att det finns ett måste i att dela det. Du måste inte rädda världen. Du måste inte skapa en perfekt bild av den du är. Du måste inte vara på ett visst sätt. Du måste inte passa in. Släpp det.
Det enda sättet att vara helt fullt ut dig själv är att släppa på alla måsten och låta den du är lysa utan alla måsten. Du kommer då att istället vilja göra saker för att det ger dig glädje. Du kommer att ta hand om dig själv, ditt hem och dina nära men inte utifrån en tyngd och ett måste utan från en glädje och kärlek. Kanske kommer det du ägnar din tid åt att ändras. Men om du frågar dig själv på riktigt om hur du lever just nu är det så du verkligen vill spendera ditt liv? Kommer du när det är dags att lämna detta livet, se tillbaka och vara enormt stolt och glad över att du spenderade ditt liv med att uppfylla alla måsten? Är de inte oftast bara sådant som behöver göras men som inte ger dig något tillbaka?
Ett stort måste för mig som jag släppt är att jag behöver inte lyssna på andra bara för att de har ett behov av att berätta för mig. Det har varit mentalt dränerande att om och om igen bli använd som andras sophink. Att finnas där så att de kan välla ur sig allt som är ont i deras liv medan jag själv sitter där och bara vill skrika i deras ansikten att jag orkar inte! Jag vill inte höra. Det ger mig ingen glädje och skapar så mycket ilska och frustration inom mig och triggar mig med minnen av alla gånger jag suttit där tyst och lyssnat fast jag egentligen vill springa därifrån. Jag trodde att jag måste vara artig och låta folk prata till punkt. Att om andra hade ett behov av mig att jag då måste finnas där för dem. Att för att det ibland gav mig glädje så måste jag alltid finnas tillgänglig. Jag måste inte. Jag kan bara säga ifrån att jag inte vill lyssna. Byta samtalsämne eller bara gå därifrån. Om något gör att jag mår dåligt då behöver jag inte uthärda det utan jag får säga nej. Jag får stå upp för mig själv och släppa måstet och istället göra något som jag mår bra av. På något sätt så kommer livet att lösa sig ändå. Jag måste inte vara en bra mamma, jag måste inte finnas där för alla andra, jag måste inte ha en viss standard av hygien och renlighet, jag måste inte göra som alla andra, jag måste inte passa in. Jag vill bara leva som mig själv och vara lycklig utan massa små och stora skuldkänslor. Jag vill vara fri.
