Idag befinner hela jag mig i ett tillstånd av flygande frihet. Det känns som att alla de lagren av begränsningar faller av mig i rasande takt och istället för att ständigt fråga varför så ropar mitt jag ”varför inte?”. För några veckor sen på kursen med Leif om tomtar och troll så hade vi ett märklig och samtidigt helt naturligt utbytet, jag sa något i stil med att jag så gärna ville vara helt mig själv och fick svaret att det kommer. Då väcks frågan inom mig hur kan man inte vara sig själv och vad innebär det att faktiskt vara sig själv?

När jag var 20 år så gjorde jag slut med min pojkvän som jag varit tillsammans med i tre år. Vi hade i ett år glidit ifrån varandra och det fanns inte mycket kvar emellan oss från min synvinkel. Jag satt hela dagen i lägenheten och gjorde mig beredd att prata med honom och när han kom hem och jag bad att vi skulle prata så till min förvåning hade han inte känt samma sak som mig.

Plötsligt står jag på scenen i Barcelona och året är 2019, jag hade stått och tittat i spegeln på t-shirten jag har på mig som vi fick på den resan. Hela Mojang Studios åkte till Barcelona på internkonferens och jag var en av talarna. Mer än 300 personer sitter framför mig förväntansfulla i sina stolar och alla blickar är på mig. Jag var nervös innan men väl på scen kändes det bra och jag flög igenom min presentation.

Det fascinerar mig om och om igen hur teman återkommer och varje gång så sker en djupare förståelse. Idag satt jag och mediterade och gjorde en resa genom de fem Shen i kroppen.

I helgen var jag på en retreat i naturen med fokus på naturväsen och energier i naturen. Hela veckan efteråt har jag känt mig så självklar och lugn och som att jag har min plats i naturen. Jag har under hela mitt liv så länge som jag fått lov att vara ute själv dragits till platser i naturen och känt det som min plikt att ta hand om dem.

Jag har funderat mycket på värdet i att jag också är en röst bland alla andra med åsikter om hur andra ska leva. Även om jag har ett litet avtryck med min blogg så influerar jag ändå andra med mina åsikter. Jag är kanske ovanligt försiktig men jag vill alltid tänka igenom mina val för att se om de stämmer överens med vad jag anser viktigt då och då. Jag kunde inte skriva på ett tag då jag var så osäker på mitt eget syfte med att skriva.

Jag måste ingenting. Det ekar i mitt huvud nu men med en helt ny innebörd. Jag har spenderat hela mitt liv tyngd av måsten. Det har känts jobbigt att hela tiden gå runt med alla måsten för inget av de har gett mig glädje. Så fort ett måste har tagits om hand om så dyker direkt ett nytt upp och tar dess plats så att det är en oändlig lista med måsten som konstant gett mig dåligt samvete.

Jag har flera gånger de senaste månaderna börjat skriva på en bloggpost för att sen mitt i sluta skriva och stänga ned dokumentet. Jag har gått igenom många omvälvande insikter och läkt så djupa sår hos mig själv att jag inte ens visste att jag hade de. Varje gång jag försökt skriva om det har det bara känts fel. För det har inte get mig mer lugn i mig själv eller en kropp som fungerar bättre

För snart ett år sen så klippte jag av mig allt mitt hår. Det kändes som håret tyngde ned mig och jag behövde klippa av allt det gamla och börja om på nytt. Håret har växt ut igen men jag höll fortfarande kvar vid gamla idéer och tankar som har hållit mig tillbaka. Jag har försökt att om och om igen skapa drömmar och visioner som har rötter och växt ur det som varit.

Jag läste precis ut en bok om känslor (Language of emotions av Karla McLaren) som var en ögonöppnare för mig. För mig har känslor alltid varit två extremer för mig. Antingen så trycker du ned intensiva känslor eller så låter man de komma fram och explodera ut. I boken så skriver Karla om en tredje väg som jag inte ens insett var möjligt.

Jag har I ett par år nu försökt att hitta svaret på vad är läkning? För det finns så otroligt många sätt idag att nå samma resultat. Läkning av fysiska och psykiska problem, olika människor får hjälp på helt olika sätt så vad är det som är gemensamt för alla olika tekniker som finns? Varför fungerar en teknik eller behandling på en människa men inte på en annan?

Det är länge jag har haft ett och samma mål, jag vill bli lycklig. För mig är att vara lycklig är samma som att vara fri. Hur blir jag fri då? Jag är fri när jag slutar känna att i varje stund i mitt liv bär jag på en börda som inte är min. Alla krav utifrån och inifrån som inte känns som de är vad jag, mitt inre jag faktiskt vill utan är istället föreställningar och idéer som jag fått utifrån.

Jag läste för ett tag sen en text av en man som funderade kring mäns sexualitet. Från en tidig ålder så kommer pojkar i kontakt med porr och en objektifiering av kvinnor. De får lära sig att för att tillfredsställa sina egna behov får de ta en aktiv roll i att tillfredsställa sig själva till en passiv bild av kvinnor som är enbart där som ett objekt.

Jag har hela mitt liv läst mycket böcker och älskar sagor så det är inte så konstigt att jag alltid sett fram emot mitt lyckliga slut. Det slog mig igår att jag har byggt upp en inre sanning som jag måste omvärdera. Jag har känt att det varit min rätt att få ett lyckligt slut, att all smärta jag varit med om i mitt liv borde balanseras ut med lika mycket lycka.