Jag kom nyligen hem från Spanien, Agua Amarga efter en vecka med Leif, Johanna, Micke och massor av härliga kurskamrater. Vi spenderade fyra dagar med att lära oss mer om den fem elementen och om oss själva. För mig personligen så har de dagarna vänt upp och ned och ut och in på min inre världsbild. Det är svårt att förklara precis vad som händer på kurser med Leif men jag får insikt efter insikt om mig själv och sen helt plötsligt faller allt på plats.

Jag har gått genom mitt liv och varit övertygad om att det finns rätt sätt att leva och vara på och ett fel sätt. Det har varit en så stark övertygelse hos mig att jag inte ens ifrågasatt det. Jag har strävat efter att leva rätt att vara en duktig flicka och göra vad alla förväntar sig av mig så länge att jag inte kunde se någon annan väg. Jag stängde av känslor och minnen hos mig själv då de var fel och fortsatte att leva med en del av mig själv bakom lås och bom.

Sen jag började min resa i den spirituella världen har jag följt strömmen. Strömmen i det här fallet är en konstant törst efter kunskap, bok efter bok efter bok och kurs på kurs på kurs. Jag har på senaste känt en otroligt stor påtryckning från överallt att det är dags att ta nästa steg men jag är rädd.

I fredags var jag ute på en promenad på lunchen, jag jobbade på kontoret och behövde komma ut, få lite luft och röra på mig. Många gånger när jag tar längre promenader så låter jag min hjärna fritt flyga iväg och jag brukar dagdrömma väldigt intensivt. Det är som att jag är i drömmen men samtidigt är jag helt medveten om att jag är ute på en promenad på samma gång.

När jag var 12 år gammal var jag hos BUP och pratade med en psykolog. Mamma och pappa skulle skilja sig och eftersom mamma ville ha enskild vårdnad så ville de prata med oss barn om det. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om men jag kommer ihåg minen och känslan jag fick av psykologen. Hon tittade på mig med så stort medlidande och jag såg hur synd hon tyckte om mig.

Alla som känner mig vet att jag spenderar väldigt mycket tid åt att läsa och läsa. Jag har nästan hela mitt liv använt litteraturen som hjälp för att leta efter svar men utan att egentligen veta frågan. Det känns som jag nu äntligen börjar förstå frågan. I varje självhjälps bok jag läser så är min uppfattning att kärnan till de flesta problemen är att vi inte i grunden känner att vi är tillräckliga.

Under ett par år så kände jag inte igen mig själv när jag tittade i en spegel. Ofta kunde det gå dagar utan att jag ens tittade i en spegel alls. Det var en väldigt desorienterande känsla att titta in i en spegel och inte veta vem det var som tittade tillbaka på mig. Det var en främling och jag kunde inte koppla ihop den jag var på insidan med bilden jag såg framför mig.

För ett år sen började jag söka, jag ville hitta var jag passade in i den andliga världen. Jag är van att alltid gå min egen väg så mycket av det som finns tillgängligt att fördjupa sig i var inte något för mig.

Ibland sviker orden även mig. Jag har försökt i en vecka nu att bara förstå för mig själv vad skillnaden varit. Dessutom har det känts som att jag skämts lite, inte för att jag gjort något fel utan för att jag dömt världen efter vad jag själv känt men nu vet jag bättre. Jag delar inte allt här så jag har också funderat om det kanske är något jag ska behålla för mig själv men jag tror att det i slutändan kommer vara en punkt jag ser tillbaka på om och om igen som ytterligare en vändpunkt. Den här historien är viktig för min resa. 

Jag var ute på en promenad häromveckan och fick upp en bild i mitt inre av ett litet barn som satt i en svart låda och grät. Hon var så rädd för det kom en massa ljud utifrån lådan som hon inte visste vad det var. Jag tröstade henne och insåg att det var mig själv jag tröstade. Det var mitt inre barn som bara hört alla förändringar som jag har gått igenom men som inte förstått vad som hänt.

Jag har funderat mycket på andetaget. Andetaget i det lilla, hur det fungerar i vår kropp och andetaget i det stora, som en del av kretsloppet i vår natur men också hur andetaget reglerar energin i vår kropp. Varje dag andas vi runt 20 000 gånger och jag tror att alla vet att vi andas för att få in syre i vår kropp och ut koldioxid.

Jag har funderat mycket på vad kvinnlig kraft är, kvinnlig kraft som yin i yin och yang vilken finns i oss alla oavsett kön, ända sen mitt första möte med häxan i Spanien. Den kraften jag fick känna då som jag direkt tolkade som ren yin är något jag inte kunnat känna inom mig själv eller förstå hur jag skulle kunna frammana den.