Hur hanterar man känslor?

Tänk om vi kunde behandla våra känslor på samma sätt som vi hanterar hunger eller andra basala behov. När vi blir hungriga så känner vi känslan och låter den få vara där, vi kanske ignorerar den men vi gör inget försök att trycka bort den eller sätta den helt åt sidan. Den får vara där tills vi kan äta och då får den en lösning och tynar bort. Det är en stor skillnad mot hur vi hanterar känslor vi inte tycker om. Till exempel om vi blir arga i en situation. Ilska är en känsla som är svår att hantera. Den är väldigt intensiv samtidigt som vi i de flesta situationer som vuxna inte känner att vi har möjlighet att reagera på den. Vi trycker undan den för den passar inte. Vi låser in den i vår kropp genom att spänna våra muskler får att hålla den tillbaka och går vidare med vår dag. Nästa gång vi blir arga i en liknande situation så är det en dubbel ilska som kommer fram. Den ilskan vi känner i stunden och den ilskan som vi låste in tidigare som försöker hitta en möjlighet att få uttryckas. Så går åren och helt plötsligt så har ilskan byggts upp och antingen gett oss problem i form av spända muskler som kämpar att hålla känslan tillbaka eller att vissa situationer gör oss oproportionerligt arga. Jag stängde in rädsla, sorg, ensamhet och ilska i min kropp så de låg som en klump av spända muskler kring mitt bäcken. De gånger jag blev ledsen eller upprörd så tappade jag kontrollen trots att jag kämpade emot så mycket jag kunde, gråten ville inte sluta och jag ändå lät jag den aldrig helt få uttryckas, så den var kvar.

Jag har lärt mig att låta känslor komma fram nu, ibland gör jag fortfarande fel men jag försöker så gott jag kan. I olika situationer eller om jag får upp ett minne så kommer en känsla fram och istället för att streta emot så tar jag ett steg tillbaka och lägger märke till känslan. Jag ser den inte som något jag omedelbart måste reagera på eller som något som styr mig utan jag ser den för det den är. En känsla som behöver få finnas. Så istället för att spänna mig och försöka ignorera eller trycka undan känslan så låter jag mig känna den känslan. Jag funderar på om det är en känsla som jag behöver göra något åt just nu eller om det bara är en känsla kopplat till något annat än situationen jag är i nu, sen så släpper jag taget. Jag låter känslan gå igenom mitt hjärta och sen är den fri. På samma sätt som jag hanterar hunger. Jag känner att jag är hungrig, jag låter känslan finnas där för jag förstår vad det är den vill. Bara för att jag är hungrig betyder inte att jag behöver tappa kontrollen och äta allt i min närhet eller att jag desperat måste börja kämpa emot känslan. För jag vet att det bara är en känsla och känslor är inte farliga.