Mitt syfte

En av anledningarna att jag började lära mig mer om spiritualitet och att söka mer om mig själv är en bok jag läste, Soulcraft av Bill Plotkin. Boken handlar delvis om att alla har ett syfte i livet och att det är den vägen vi ska följa för att bli lyckliga. Det lät i boken som att det är något man kan ta på och något man plötsligt hittar för att sen följa resten av sitt liv. Så jag gav mig ut på jakt inom och utom mig själv för att kunna hitta mitt syfte. Jag tänkte att om jag gräver tillräckligt djupt, läker tillräckligt mycket och hittar alla gömda delar av mig själv så kommer det att magiskt uppenbara sig. Mitt syfte skulle komma som en självklarhet och sen skulle mitt liv fyllas med mer mening och lycka. Det jag inte räknade med var att sökandet i sig har fått mig att känna mig tom och meningslös som att jag inte riktigt kan börja leva fullt ut förens jag vet vad mitt syfte är. Det jag insåg nyligen är att ett syfte inte är något du kan hitta. Det är något som alltid finns inom dig och för att det ska ha mening och ge dig mening måste du släppa fram det.

Ditt syfte i livet är att helt fullt ut vara dig själv och låta varje beslut, val och andetag komma direkt ifrån din själ. Jag har levt mitt liv i en ständig kamp för att skapa trygghet. Att välja val som håller mig säker, trygg och som säkrar min framtid. Alla beslut jag tagit i min karriär har varit noga valda med min logik och mina tankar. Kärlek var sådant man valde med hjärtat inget annat. Jag gjorde alla smarta logiska val jag kunde och nu är jag arbetslös i en industri som dör mer och mer för varje vecka. Alla mina logiska och säkra val som skulle leda mig till trygghet har istället satt mig i en omöjlig position utan någon vishet om vart jag ska ta vägen framåt. Det fick mig att frustrerat stånga mig mot väggen där dörren förut fanns och vara arg på universum som satt mig i en så dålig sits. Men det var inte universum som satte mig här det var jag och varje val jag gjorde från min hjärna snarare än mitt hjärta och själ.

Om syftet då är något som kommer från djupet av mig själv och inte en karriär eller något mer substantiellt som jag kan ta på vad är det då? Hur vet jag att jag följer mitt syfte i ett val och inte använder min hjärna som jag vant mig vid. Hur vet jag om en känsla leder mig på rätt väg eller bara är en dröm och ett hopp om en möjlighet? Jag har försökt vara bättre på att lyssna på mitt hjärta inför varje jobb möjlighet för att se om det kan visa mig en bättre väg. Jag är en optimist och en drömmare så, så fort jag ser en möjlighet så drömmer jag upp en hel framtid om det och det är klart att det känns rätt då. Jag kan se hur jag skulle kunna fungera och vara lycklig i den framtiden och mitt hjärta sjunger. Trotts det har jag fått avslag på avslag på alla jobb möjligheter som jag trodde att mitt hjärta visade mig mot. Kanske det är en annan känsla som faktiskt visar på syftet snarare än den känsla av hopp och lycka jag kan känna när jag drömmer om ett jobb.

Ibland har jag fått som en känsla inom mig att jag måste göra en speciell sak. Det spelar ingen roll vad jag känner om det eller tänker om det. Det finns inget val utan det är mer en självklarhet att så här måste det vara. Ibland är det små saker som vilken väg jag ska gå när jag är ute på promenad och ibland stora saker som att jag måste skaffa barn just precis nu. Båda mina döttrar blev till så och i stunden så trodde jag att det var hormoner men samtidigt var det omöjligt att göra något annat, det var den enda vägen framåt. Kan den känslan ha mer med mitt syfte att göra än med mitt hjärtas drömmar om hopp och lycka? Är det meningen att jag ska vänta tills den känslan kommer igen och då hitta mitt nästa jobb? Jag trodde att jag skulle vara mer rastlös över att vara hemma hela dagarna men det har varit väldigt skönt. Tid att äntligen få vila och ta hand om mig själv. Tid att göra vad jag känner för den dagen och vara ute i naturen så mycket jag vill och mer tid med mina barn. Jag känner mig nu som en helt annan människa än den som i juni förra året som blev utköpt och arbetslös från en dag till en annan. Det har också varit otroligt jobbig och tärt på mitt självförtroende och lett mig nära depression om och om igen men ändå samtidigt skönt. Min kropp mår så mycket bättre nu och jag har mer stunder av lycka, frid och glädje än jag hade när jag jobbade.

Idag var jag hos Leif på behandling och det är så jobbigt skönt att få höra från någon, som jag respekterar som lärare och mentor, den där sanningen som jag egentligen vet men inte vågar säga högt. Leif har en tendens att titta på en på ett speciellt sätt och sen läsa ens själ högt för en själv så att de jobbiga sakerna men helst inte vill tänka på dras på en gång upp till ytan. Du blir tvingad att sluta förneka vad du känner och faktiskt ta en ordentlig titt på dig själv. Jag har fått höra enda sen jag var liten vad klok jag är men oavsett hur klok du är så är det läskigt och svårt att se samma sanning om sig själv som hos andra. Även vi kloka människor behöver hjälp att se det som är självklart för andra hos oss själva. Under alla år som jag gått hos Leif och jag har skrivit mina texter så har han hela tiden bett mig att skapa en bok av de. Att jag är så duktig på att skriva och att det jag skriver berör och hjälper andra. Trotts det har jag hela tiden sagt till mig själv att det är bara en hobby. Bara något jag gör för mig själv för att reda ut alla mina tankar. Idag hörde jag vad han sa, efter att han fått mentalt ge mig ett par örfilar av självinsikt. Att skriva för mig är lätt och roligt och jag har i hela mitt liv velat en dag skriva en bok eller flera böcker. Det har ändå aldrig gått upp för mig att jag kan välja att göra det nu. Att välja att göra det jag gillar och att det får ta min fokus och min energi. Jag kan vara det jag drömmer om nu istället för i någon obestämd framtid. Om jag vill bli en författare bli det då.

Istället för att hela tiden springa mot det som är svårt och bara sätta värde på det jag skapar för att det var svårt för mig att göra det så kan jag välja att göra det som är lätt och som jag är bra på och vara stolt över det istället. Det spelar ingen roll om det är det logiska och säkra valet, det är min själ som skriker att den vill få spela ut sitt syfte. Det är ganska ironiskt att det jag letat efter har funnits framför näsan på mig hela tiden. Att det medium jag har valt för att kunna förstå min egen spirituella resa som inte bara hjälper mig och andra utan dessutom får min själ att sjunga av glädje. Jag är färdig med att jaga efter jobb i en bransch som inte vill ha mig och ett yrke som inte ger mig någon glädje. Det som jag gillar med att skapa spel är att skapa bilder och historier som skapar glädje för andra men det kan jag göra på många andra sätt. Det är okej Maria du får göra det som gör dig lycklig det behöver inte vara något som skapar trygghet utan som istället fyller dig med glädje och frihet. Jag har en stor tillit på att det kommer att lösa sig. Så länge jag väljer att lägga min energi på det som ger mig glädje så kommer resten att bara falla på plats. Om jag behöver ett jobb för att fortsätta skriva kommer det dyka upp eller om jag ska utbilda mig till något annat för att lära mig mer om att skapa texter och kunna leva på det fullt ut så kommer det att hända också.

Jag har väntat på att ett bra slut på min bok skulle dyka upp i mitt liv som ett avslut och en ny början. Jag tror att det är det som kommit nu. Ett slut och en ny början. Ett slut på ett liv där jag kämpat emot mig själv för att skapa trygghet istället för lycka. En början på ett helt nytt äventyr för mig där jag väljer att vara modig för mig själv och välja ett liv där jag följer mitt syfte.