Min fria själ
Idag befinner hela jag mig i ett tillstånd av flygande frihet. Det känns som att alla de lagren av begränsningar faller av mig i rasande takt och istället för att ständigt fråga varför så ropar mitt jag ”varför inte?”. För några veckor sen på kursen med Leif om tomtar och troll så hade vi ett märklig och samtidigt helt naturligt utbytet, jag sa något i stil med att jag så gärna ville vara helt mig själv och fick svaret att det kommer. Då väcks frågan inom mig hur kan man inte vara sig själv och vad innebär det att faktiskt vara sig själv? Jag har genom livet känt som att det är en tunn gardin i mitt inre som ligger tajt runt omkring mig och att allt som jag kan bli och är finns där på andra sidan om gardinen. Vad är gardinen då? Vad är det som håller mig tillbaka? Jag tror att det är de frågorna som fått mig att kasta mig ut och vara villig att undersöka alla olika vägar för att hitta svar. Jag vill öppna upp inom mig och bli mitt fulla uttryck i detta livet utan några begränsningar för att på riktigt känna mig fri. Nu där jag är idag så är gardinen borta. Allt jag är finns tillgängligt för mig jag behöver bara våga se mig omkring, utforska mitt inre för att se vad jag är.
Vad var gardinen då, och hur kommer det sig att den nu är borta? Jag har ända sen jag var liten byggt upp regler för mig själv om hur världen fungerar för att skapa en trygghet av de reglerna omkring mig när så mycket annat ständigt var i kaos. Jag kunde inte förstå världen som den var så jag skapade en egen. Jag skapade mer och mer regler omkring mig och insåg att det fanns en otrolig trygghet i att inte släppa in vad som helst. Det behövde bevisas för att vara sant och känslor gick inte att lita på. Känslor var en kaotisk kraft inom mig som inte verkade göra annat än försöka motarbeta mig. Regler de stämde alltid och jag kunde lita på att de inte skulle vända upp och ned på allt från en dag till den andra. Reglerna byggde upp sköldar av metall runt mitt hjärta och gjorde att min hjärna styrdes av logik. Jag flydde in i världen av matte och programmering där allt som hände gick att förklaras med en eller annan regel men ju mer jag byggde upp en värld där allt gick att förklara så fanns det ändå delar av mig som hela tiden jobbade på att rasera alla reglerna.
Jag har alltid känt av och lekt med energi, jag har läst om filosofi och om en mängd olika religioner och sökt förklaring för allt som jag upplevt som inte har passat in i min logiska värld. Hur skulle jag förklara Vittra min osynliga vän som var med mig genom tonåren? Hur skulle jag förklara de otroliga upplevelser av hopp och kärlek som jag fick skickade till mig i stunder av total förtvivlan och mörker? Hur passade det in i min logiska värld av regler? Gick de att förklara med hjälp av vetenskapen på något sätt? Jag har läst och varit med om upplevelser och försökt förstå och ju mer jag låtit mig själv öppna upp för mer än bara de regler som min värld bestod av desto mer mig själv har jag blivit. Under de senaste åren har jag mött människor som har förmågor som jag i vanliga fall tidigare skulle ha förklarat bort som bluff och tricks. Det är en helt annan sak att se det med ens egna ögon och sen prata med människan som på inget sätt försökt lura mig. De har inte tjänat något på att lura mig och snarare har riskerat allt för att vara sanna mot sig själva. Jag har alltid kunnat se om en person ljuger för mig och att stå och prata med en person som fåt budskap från andevärlden och som talar total sanning från vad de upplevt har fått mig att omvärdera allt. Att sitta i Spanien vid en middag och se hur Leif böjer en sked av metall, som är för hård för att jag ska ens kunna få den att ändra form, som om den vore gjord av aluminium fram och tillbaka för skojs skull. Jag har healat och skapat förändring hos människor som jag trodde var helt omöjlig som när min mamma från en dag till en annan plötsligt fick bättre syn efter att jag healat henne. Allt har fått mig att öppna upp mer och mer för vad som är möjligt.
Jag tror att det hade varit lättare för mig om jag bara kunde ha accepterat någon annans förklaring av hur världen fungerar och bara gått in i en religion som kunde ha lett mig. Jag har försökt men det har aldrig funkat, jag har sett hål och tvivel och har aldrig kunnat följa någon annan när mitt inre alltid lett mig vidare. Jag har aldrig kunnat acceptera att någon svarat därför när jag frågat varför. Jag har gått min egen väg och det har varit tufft och ensamt men jag tror att det varit enda sättet för mig att hitta in i mig själv. Jag har lyssnat på olika lärare och önskat djupt inom mig att jag bara kunde ge upp mitt eget behov av att leda och bara följa istället men det har inte känts rätt. Idag när jag lyssnar och pratar med olika människor så vet jag att jag hela tiden gått min väg och den är inte lik någon annans. Jag kan inte följa vad någon annan säger är sanning för jag skapar en helt ny sanning med färre regler och mer möjligheter än något annat jag hittat hittills. Jag tänker leda mig själv och gräva min egen stig där ingen annan gått före mig och jag gör det med glädje.
Trotts att jag går min väg så finns det delar som djupt resonerat med den jag är och inspirerat mig. Jag har valt nu att följa Taoismen som en livsfilosofi, inte för att jag har ett stort behov av att kategorisera mig utan för att det ger mig en bas som jag kan fortsätta vidare ifrån. Jag följer ingen ledare eller regler inom taoism utan jag följer bara mig själv och mitt hjärta. Att Tao, livsenergin, den universella själen finns inom oss alla och det är så vi är sammankopplade. Vi är alla en del av samma själ och på så sätt har vi alla allt inom oss och är djupt kopplade till varandra. När jag möter en annan människa eller ett föremål så vet jag att det är mig själv jag möter ur en annan synvinkel. Om allt är mig då är det självklart att jag behandlar allt med respekt, kärlek och hjälper till när jag kan. Min själ, den jag är, är oändligt stor och är allt på en och samma gång, inte konstigt att alla mina regler inte fick det att gå ihop. Ju mer jag släpper på mina egna ramar och min begränsade tro desto mer känner jag mig fri. Min själ är oändlig, mitt inre än oändligt och det finns inget som begränsar vad som är möjligt. Magi är bara konstigt om man tror att det finns regler som inte går att bryta, allt är magi, allt är möjligt.
Varje gång jag nu märker att jag tvekar eller frågor mig själv om jag borde eller om det ens är möjligt så hejdar jag mig själv och säger ja det är möjligt. Jag om någon borde släppa på allt vad regler heter och se att det går att skapa precis vad som helst. Jag har spenderat de senaste 13 åren med att skapa fantasifulla världar av ettor och nollor. För hundra år sen så hade de setts som magi och även fast jag vet exakt hur det fungerar så känns det ändå magiskt. Jag har genom hela mitt liv läst otroligt mycket fantasyböcker och drömt om magi, om att skapa sådant som anses som omöjligt och att bara njuta av möjligheter istället för begränsningar. Nu idag så kan jag känna möjligheterna flöda genom mig. När jag först blev utköpt av mitt jobb så hade jag svårt att släppa rädslan för framtiden. Jag har insett nu att vi aldrig vet något om vad som kommer att hända framöver. Om jag med mitt manifesterande och längtande efter frihet nu fått den här möjligheten att vara helt fri ett tag varför slösa någon som helst tid på rädsla då. Det är dags att njuta av att jag har skapat det jag drömt om, frihet och tid att verkligen släppa allt och bli helt mig själv. Att när jag känner mig redo och klar så kan jag bara igen skapa den framtiden som jag vill ha och se möjligheter istället för omöjligheter. Jag är gränslös och utan regler och allt är möjligt.
