Healing
Det är flera som reagerat på att jag plötsligt har gått helt in på något så märkligt som healing. Jag är den logiska, pålästa och klocka Maria som inte gör något utan att kunna backa upp det med fakta. Jag har aldrig en stark åsikt åt något håll men det här, det tror jag på. Jag var så klart skeptiskt till en början och även efter att jag fått karpaltunneln i mina händer botad magiskt så slog jag bort det ändå som att det var en muskel som låg fel.
Jag växte upp med alternativ medicin, mamma är naprapat och dessutom botade allt från förkylning till kissproblem med att använda zonterapi på våra fötter. Morfar som var advokat använde sig av homeopati och reflexologi på alla han mötte och min morbror är läkare och använder akupunktur på fritiden. Det var bara normalt för mig att om någon mådde dåligt så försökte man också använda fler metoder för att bli frisk än att bara gå till läkaren. Jag fortsatte med samma med mina egna barn och behandlade deras fötter så fort de blev sjuka till min partner Anders förvåning. "Vad gör du? Varför trycker du på deras fötter?" och jag bara svarade "Det är så man gör när någon är sjuk". Det är lika vanligt för mig som andra som tar huvudvärkstablett för minst lilla ont. Healing då? Jag kom i kontakt med healing redan som liten, mammas pojkvän och senare fästman Kalle kände en healer som var verksam i Köpenhamn. Han hade få lära sig några små healing trick som han använde ibland hemma. Som att minska någons smärta och ge lite energi. Det Kalle gjorde var aldrig speciellt effektivt och kändes inte lika användbart som zonterapi och jag fick inte klart för mig vad huvudsyftet egentligen var. Han visade dock hur man känner energin i händerna och sen dess kände jag det ofta när jag var ute och gick.
Jag var med om en del märkliga saker när jag växte upp. Det fanns tillfällen då jag kände att jag inte orkade mer. Ofta brukade jag ta långa promenader mitt i natten då. Jag gick och gick och gick i timmar, mina händer pirrade och jag kände mig mycket lugnare och mer hoppfull. Ibland räckte inte det och när det kändes som värst fick jag en dröm en natt. Jag drömde att jag födde min dotter, det var så verkligt och den kärleken jag kände och det hoppet om en framtid räddade mig då. Jag kunde inte ge upp allt och sen aldrig få reda på om den framtiden faktiskt fanns. Jag spenderade mycket tid i naturen och försökte fokusera på nuet och inte morgondagen och på något sätt gick dagarna och veckorna och jag var på andra sidan. Hela livet har jag känt en enormt stark koppling till naturen och många av mina promenader och stunder i naturen ger mig direkt känslan av energi i händerna. Det liksom pirrar och sticker som när en fot vaknar från att ha somnat.
Jag har alltid känt ett enormt behov av att hjälpa andra men ju sämre jag mått fysiskt och psykiskt har jag inte haft något att ge till någon annan. Jag valde att jobba så långt ifrån social interaktion som möjligt med datorer och spel men de senaste fyra åren har jag känt att något har saknats. Min karriär fastnade och varje försök jag gjorde för att få en förändring blev bort viftat eller visade sig hamna på exakt samma ställe igen. När jag väl gick till Leif igen för att få hjälp med en höft som konstant gjorde ont var jag så redo för en förändring att jag var mer öppen än jag varit på länge. Jag ville ha mer magi i mitt liv, jag ville att det skulle finnas något mer än bara vardag och jag ville så gärna hitta meningen med mitt liv och bli lycklig.
Den här gången när jag varit hos Leif förstod jag att han gjorde något mer än bara manipulera musklerna som Osteopaten gjort för jag kände direkt en förändring i mig. Jag ville veta mera och jag ville lära mig att göra samma sak. Det har skapats ett enormt behov i mig att lära mig allt om healing och att förstå hur det funkar. Kan dock säga att efter många många böcker och kurser så är fortfarande mitt svar på hur det fungerar snarare att det bara gör det. Det finns många texter om hur vi är uppbyggda av energi, från kvantfysiken så ser man att de minsta beståndsdelarna av en cell inte är massa utan energi. Om vi då är varelser som består av energi eller elektricitet så är det inte så konstigt att energi spelar en otroligt stor roll i hur vi mår. Om man läser om healing så är det healers jobbar med känslor och känslor är energi. Känslor är inte bara i vårt huvud, det är något vi kan känna i hela vår kropp. När vi är glada förändras hela vårt kroppsspråk och vi får en lätthet i kroppen. Samma om vi är ledsna så sjunker vi ihop och blir tunga. Hela vårt väsen, hela vår kropp av energi är med i varje känsla.
Som ett exempel för att förklara: En person går igenom sitt liv och är med om olika upplevelser men vissa känslor har den lärt sig att de inte ska visas. Tex om man ser på hur samhället har sagt länge att män inte får vara ledsna. Vad händer då om personen får den här känslan, man låter inte sig själv uppleva den. De puttar undan den. De fortsätter att putta undan den om och om igen och på något sätt så byggs den upp i kroppen. Jag tror inte att någon skulle kunna säga att det inte kommer ha konsekvenser längre fram när man ignorerar känslor. De liksom fastnar i kroppen och varje gång de dyker upp så är det svårare och svårare att putta undan dem så man reagerar istället på andra sätt. Blir arg eller väljer att använda beroendeframkallande substanser för att döva sig själv. Så jag tror nog att alla kan hålla med om att känslor fastnar och skapar problem när de inte uttrycks.
Hur fungerar healing då? En healer jobbar med din kropp som ren energi, de känner in och delar dina känsor och smärtor för att kunna hjälpa dig att nysta upp de år av förtryckta känslor som sitter som blockeringar i hela din kropp. Känslor som gör att du tex konstant går och spänner en viss muskel för att du hela tiden måste hålla emot ett isberg av känslor som när som helst kan svämma över. Healern hjälper en att släppa taget lite grann så mycket som man är redo att släppa men över tid eller på en gång så kommer energi blockeringarna eller de fastnade känslorna att få kännas helt och kunna lämna din kropp. Du kan absolut göra samma jobb själv eller hos en psykolog och resultatet kommer vara samma sak.
Jag har märkt att jag som alltid varit väldigt empatisk som person och har lätt att känna vad andra känner. Jag har också efter många år som programmerare och med regelbunden meditation lärt mig att stänga av mina tankar. Jag har lärt känna mig själv bättre och kan känna skillnaden på mina känslor och någon annans. Så när jag sätter mig och healar någon så känns det som det mest naturliga i världen. Jag stänger av alla tankar, känner in och letar efter de känsloblockeringar personen har som om det vore min egen kropp. Jag känner sorg, rädsla eller smärta och låter mina instinkter leda vägen för var jag behöver vara. Sen ber jag helt enkelt kroppen att släppa taget precis som om jag hade bearbetat en känsla i min egen kropp. Jag låter känslan få vara fri så att den sen kan släppa taget. Att få hjälpa någon annan med healing är det mest kärleksfulla jag vet. Det är ren kärlek och ren lycka. Det känns som mitt kall och det gör mig lycklig och gör att mitt liv känns meningsfullt.
